Tiden.....

Onsdag!! Tänk nu har snart halva veckan gått. Alltså det är ju sjukt hur fort tiden går när man har "roligt".

Mitt blogginlägg idag handlar om tiden. Tiden som "sakta" bara försvinner.

Jag följde med kusin Katta och farbror Göran till farmor idag. Jag har tyvärr inte träffat farmor på flera år. Dom åren har förändrat farmor till en vimsig liten gumma. En väldigt söt och go gumma, men med ett 3 sekunders guldfisk minne. Farmors största samtalsämne för dagen var att Lyransgården hade brunnit ned. För er oinsatta kan jag nämna är att Lyransgården är/var en samlingslokal i samhället Fåker, som funnits sen urminnes tider. Det har hållts danser, bingo med mera. För lilla Fåker har en era brunnit ner. Farmor som bor ca 5 km från Fåker och har bott där sen cirka 1940-talet, har svingat sina "lurviga" på Lyransgårdens dansgolv otaliga gånger. Så hon satt i köket i Åsan idag och var olycklig i branden.

När man är hos farmor (som var min fars bardomshem), så är det sååå kul att titta på alla fotografier som finns överallt. Eftersom Göran var med så kunde man få en guidad tur bland dom äldsta korten. Ni vet såna där svartvita fotografier där personerna nästan ser målade ut och alla ser allvarliga ut. Och ramarna runt känns sådär lyxigt gamla ut, nästan kyrkliga. På ett av korten sitter iaf två små gossar i en ung farmors och farfars knä (det är fler med på bilden också), men de små gossarna väckte mitt intresse.

Den minsta och allra sötaste av dom där små var nämnligen min far. Han var nog cirka 1 år och dagen till ära införd fina hängselbyxor, precis likadana kläder som storebror Göran. Jag vart alldeles varm i hjärtat av att se min lilla far. Min älskade far, som jag tvärr bara fick ha i mitt liv tills jag var 7 år.

7 år gammal kommer jag och min mor hem till gårdsplanen i Tand. Vi hade varit på min simskola i Brunflo. När vi rullar in över gruset och ska parkera så står redan min moster och prästen från Näs där. Mamma sliter upp dörren, jag sitter lugnt kvar på min svarta, gråa och röda bilstol. Kommer sedan exakt ihåg vad som sas, moster - Ta det lugnt Inger (Inger är min mor) och sätt dig ner igen. Mammas panik är total. Sen säger moster - Mats (dvs min far) är död. Han omkom i en bilolycka min goa, rara pappa. *snyft*

Usch nu vill jag inte blogga något mera. Vart lite jobbigt nu kände jag. Men det kändes iaf varmt och skönt i hjärtat idag av och se min far som liten liten näpen pojke.

Har sansat mig lite nu. Vill tillägga att jag också vill ha en hel bokhylla med fotografier på en massa generationer. Men det känns ju sååååååå långt borta. Farmor tyckte synd om både mig och Katta idag. Både hon och jag är ju sk gammstårschor. Dvs kvinnor utan familj. Ja men någon måste ju vara det också. För i tiden var detta faktum en skam, tur för mig att det är iaf lite andra tider nu. Men var det verkligen bättre förr?!

Kram på er, take care om era nära och kära. Det kan vara försent rätt som det är / Susen