88:an och jag och Katta

Idag är inte livet lika rosenrött. Inget känns lika vackert som igår. Igår var allt så fint och glatt. Vart tog den känslan vägen? Etterstupet nästa.

På väg till bussen inatt kom hon som vårvind och svepte fram. Och skicket tydde på att hon svept "lite" bara. Fick pröjsa in lill kussen Katta på bussen. Men hu hade pröjsat massa saker på Plaza. Fan vi har ju delad ekonomi numera jag och kusinen. Men med risk för att vi är totalt på noll. Inte bra.

Iaf jag och kusinen satte oss längst bak och trodde vi var tuff. Mobil stereon det är grejer det. Ja herre gud och vi har ringt massa okynnes ringande också. Jan-Åke bla fick sig en påringning inatt. Katta surrade med han och kunde ju lätt konstatera att han var jätte kär i mig. Hmm varför kallar han då mig sin värsta mardröm? En gång för länge sen ringde jag han och sa - Hej Jan-Åke. Vem är det sa han? Jag sa - Det är din värsta mardröm. Han svarar - Ja men hej Susanne.

På vägen hem träffade vi på två unga herrar som sa att dom inte hade någonstans att sova. Mot min vilja så erbjöd Katta att dom kunde sova hos mig. Men nere vid porten sa den ena - Nä jag går hem och sover. Konstigt att då den ene vart tvungen att sova över. Hur som haver så har jag, Katta och en pojke född 1988 delat på min säng inatt.

Det var iaf roligt igår. Loligt som min väninna Johanna skulle ha uttryckt det.

Over /Susen